Det har på senaste tiden varit en diskussion om ECT (elbehandling). Detta
används på djupt deprimerade människor då medicin inte haft någon- eller
tillräcklig verkan. Det som det har pratats om är biverkningarna av denna
behandling, om minnesluckor, förvirring etc som uppkommer efter denna
behandling.
Jag har själv genomgått några sådana här behandlingar och jag kan
nog säga att det var det som gjorde mig "frisk", jag har mått hur bra som
helst efter detta i väldigt lång tid nu. Jag fick innan höra att man skulle få
lite problem med närminnet kort efter varje behandling men att minnena
skulle komma tillbaka senare.
Nu på sista tiden har jag reflekterat lite över detta när Jossan t.ex pratat om
saker vi gjort för några år sedan som jag borde ha kommit ihåg men som
jag inte har något som helst minne av.
Min slutsats har ändå varit att det har varit en rimligt pris att betala - glömma
en hel del minnen och må bra psykiskt istället.

Hur hade ni tänkt? Är fina minnen med vänner och familj mer värt att
komma ihåg, eller är det viktigast att man mår bättre?