Blir alltid lika sur
hon tycker att det är. Hon antyder också att alla som någon gång säger att
dom vill ta livet av sig enbart är ute efter uppmärksamhet. "Fegt" har också
någon kommenterat, så jag tror nog att ni som håller med borde läsa genom
nedanstående text.
Nu hamnar jag i denna diskussion igen, verkar alltid ta upp detta ämne om
och om igen, men det kanske behövs?
Många av er vet redan att jag själv försökt begå självmord tidigare, två av
dom var faktiskt riktigt allvarliga. Alla som inte varit drabbade av en djup
depression själva borde egentligen inte uttala sig, har man inte haft den
där fruktansvärda panikångesten då man hellre vill vara död och inte känna
någonting än att leva kvar med den känslan i kroppen, då vet man ingenting.
Det är tankarna jag haft i kroppen innan varje självmordsförsök, att bli av
med ångesten, till varje pris.
Själviskt, egoistiskt, kalla det vad ni vill, jag undrar bara varför självmord
är själviskt? Jag tror faktiskt inte att den som begår självmord tänker på sig
själv, jag tror att denne tänker väldigt mycket på anhöriga och vänner, om
personen nu ens har några sådana. Jag hade det, en underbar familj, helt
fantastiska vänner.
När man lider av depression så är man sin egen värsta fiende, man är ful,
misslyckad, tråkig, lat, dum, det finns inget bra med en själv, så det är nog
snarare så att man tänker att man ska låta ens nära och kära slippa en,
för det är nog inte så roligt att umgås med någon som är deprimerad ändå?
Det nära och kära vill hålla kvar vid är den person som dom tyckte om när
denne var frisk och för att bli frisk så behöver man hjälp.
Har du någon gång stått på en stol och tänkt hänga dig? Antagligen
inte. Fast om du har det så kan du nog intyga att det knappast är fegt att
ta livet av sig, inte i dess rätta bemärkning. I varje människa finns en viss
överlevnadsinstinkt. Den försvinner faktiskt inte ens bara för att man mår
dåligt, att hoppa framför ett tåg (vilket jag verkligen inte tycker är okej!)
kräver väl ändå ett jäkla mod? Jag tror att alla som tagit livet av sig bara
velat att det ska gå fort.
Likaså snack om att "dom som mår dåligt är veka" gör mig fruktansvärt
förbannad! Vilka är det som säger så? Jo, dom som aldrig haft en depression
själva. Att tro att man kan jämföra sin "deppiga period i 8an" med djupa
depressioner har nog inte alla indianer i kanoten.
Ibland önskar man att man kunde föra över någon deprimerad, ångestfull
persons känslor och tankar till någon som mått bra större delen av sitt liv
för att han/hon är "stark", denne "starka" person skulle antagligen skjutit
sig i huvudet omedelbart om det fanns möjlighet till det.
Är man inte mer stark om man klarar sig ur en depression än om
man aldrig har haft någon? Förstår verkligen inte människors argument.
Människor säger att "det är modernt att må dåligt" och jo, alla mår dåligt
ibland när man är tonåring och alla behöver då bekräftelse på att dom är
bra och omtyckta, visste inte alla redan det?!
Det finns samtidigt dom som mår uppriktigt dåligt och inte får den hjälp
som dom behöver. Jag ville inte ha någon medicin, jag ville inte bli
inlagd på något psyke, men jag kunde också säga att jag mådde väldigt
dåligt. Så nej, alla som säger att dom mår dåligt vill inte "bara ha
uppmärksamhet".
Personligen så krävdes det 3 självmordsförsök varav 2 allvarliga (ur min
synvinkel) för att få den hjälp jag behövde, elbehandling. Det krävdes
alltså 3 självmordsförsök innan psyk-läkarna skulle inse att alla förbannade
tabletter faktiskt inte fungerade på mig. Det är där det blir fel, att man inte
får rätt hjälp.
Jag mår riktigt bra idag, har bara svagare ångest emellanåt men jag vet
att det går att må bra, det går att bli frisk från en depression med rätt vård,
därför tycker jag att alla självmord är så fruktansvärt onödiga,
inte minst hemska och tragiska för närstående som kanske gjort vad dom
kunnat, men att det ändå inte räckt till.
Fast är det själviskt? Knappast.
Hear, hear!
Om man tycker att folk som är självmordsbenägna är fega och egoistiska så har man en allvarlig brist på empati, enligt mig.
Hoppas hon blir påkörd av en buss. Det skulle vara den perfekta ironin.
shit vad bra skrivet... jag finner inga ord, men håller med i exakt allt du säger! .. att det är SJÄLVISKT att ta självmord, det är kusligt att hon ens tänker så..
Det är ju den som vill begå självmord som saknar empati för alla andra runt omkring. Visst är det ett eget beslut att avsluta sitt liv på ett ganska fegt sätt, man ger ju upp, medan alla andra ska få kämpa vidare och sen sörja den nära som begått självmord. Ska de då också falla som dominobrickor för att en nära har begått självmord så man ska "sörja sig till döds", eller ska man försöka hjälpa sig själv och ha en känsla för att det faktiskt finns folk där ute som kämpar, har det mycket värre, vänner och nära som antagligen inte skulle klara av att man försvinner, och så vidare.
Att man vill begå självmord verkar mer som att man sörjer sig själv eller någon annan, kan man inte hantera sina känslor så går det inte bra.
Om det är själviskt, så är alla själviska.
Det handlar om att få, som du redan skrivit, att få rätt hjälp. Att försöka förebygga, förbereda sig för alla slags risker om man nu befinner sig i en sådan fas. Det handlar om hysteri och panik och all ångest, alla har olika anledningar. Men jag kan ju säga lite på rak arm, att det är ett tillstånd man INTE vill befinna sig i.
