Såhär på kvällskvisten (läs natten) så ligger jag och
funderar lite på det eviga problemet med utseende.
Det är helt otroligt hur mycket skit människor får höra
om sitt utseende, jag tror att alla någon gång får höra
att dom är fula, har för stor näsa, är fet, har konstiga
ögon eller liknande, och om inte någon sagt det rakt
till dig så har troligtvis andra personer sagt en hel del
negativa saker om just ditt utseende.
Varför är det så? Det är nog en evig fråga. Det går inte
riktigt att besvara mer än med "smaken är som baken".
Jag är inte kristen, jag tror inte på Gud i den kristna
bemärkelsen men ibland tänker jag hur skönt det hade
varit om alla hade gjort det. Om alla hade levt efter de
10 budorden, vilken harmonisk plats världen borde varit
då, eller!?
Det jag menar är det här med "behandla andra som du
vill bli behandlad själv" och att Gud älskar varje människa
och tycker att varje människa är vacker på sitt sätt.
Min grundtanke är att alltid försöka se något fint i varje
enskild individ. Det är klart att jag ibland inte blivit minsta
lilla avundssjuk när jag sett och iakttagit en annan person,
för att uttrycka det fint, fast när man tittar närmare så finns
det oftast ändå någon lite charmerande detalj i varje persons
utseende som vi alla borde lära oss att uppskatta, eller i
alla fall tänka på, just för att vi ska tänka efter en gång extra
innan vi häver ur oss att han/hon är fet/ful. För nej, "Klara" är
inte ful, hon har en jättesöt näsa.

Om alla lär sig vara nöjda med sig själva så kanske vi
också kan acceptera och vara vänliga mot andra!? I dagens
samhälle med alla dessa communitys och kommentars-
funktioner så borde det väl vara jättelätt att göra en människa
glad med så lite som "vilket fint leende du har" i kommentars-
fältet, eller har jag fel?