Så mycket jag vill skriva
Ja, idag har jag hur många "planerade" blogginlägg
som helst faktiskt, saker jag började tänka på igår
när jag inte kunda somna, men en sak i taget och
jag tänkte börja med att berätta något jag inte planerat,
nämligen om min riktigt hemska mardröm inatt,
anledningen till att den var så hemsk var väl för att
den var så otroligt verklig.
När jag gick och la mig igår så satt David, Daniel
och Viktor (de två sistnämna är Davids bröder) i
köket och drack en del jäger och sådär och satt
vid sina datorer och min dröm fortsatte liksom där,
dom satt i köket och jag låg och skulle somna och
när jag somnat så hade David dött av en hjärtattack,
varför visste ingen men läkarna trodde på för mycket
alkohol tillsammans med att han hade tagit någon
huvudvärkstablett eller att han hade rökt på (!?) men
jag var helt förstörd, jag hade velat gosa med honom
hela kvällen och bara krama honom hårt men han
ville hellre sitta och spela poker och nu skulle jag
aldrig mer få krama honom för han var helt iskall
och stel nu och jag kunde inte tro att det var sant.
Mirka och jag satt och grät några dagar senare i
drömmen och skulle planera hans begravning och
vi tänkte gå in och skriva ett personligt meddelande
på hans facebook, bilddagbok och sådär att han
avlidit och fixa en såndär minneslund på lunar som
han ville ha om han nog, (hehe) men ingen kunde ju
hans lösenord så det gick ju inte!
Hur som helst så gick jag tydligen på media igen när
han dött och jag satt i drömmen på en lektion och bara
stirrade rakt fram och kände mig helt tom, tittade mot
dörren där David och Bjerk brukade stå och titta in
ibland på våra lektioner när jag gick där i verkligheten
men det stod ingen där. Allt var så otroligt verkligt och
jag antar att jag grät i sömnen. Jag vet att jag i drömmen
tänkte att det inte fanns någon mening för mig att leva
längre eftersom att jag kände vilken otroligt stor plats
i mitt liv David faktiskt hade haft, och har. Jag lyckades
inte vakna heller, kanske för att jag var övertygad om
att det var på riktigt. När jag sedan till slut vaknade så
låg ju David helt levande bredvid mig i morse och då
började jag gråta för att jag var så himla lycklig att han
fanns där så jag har legat och kramat honom och
masserat honom hela morgonen och pussat honom
på huvudet.
Jag tror faktiskt att det är bra att drömma sådana här
saker ibland, då får man nog insikt i vad det är som
faktiskt är värdefullt i våra liv och vad vi borde fokusera
på. Som alltid, bry dig om- och var tacksam över dina
nära och kära , imorgon kan dom vara borta för alltid.
